Evighet
Den eviga väntan och längtan har gått över till frustration. Känns inte änns verkligt längre. Är bara irriterad på allt, alla frågor o alla som säger åt mig att klämma. Jag kan ju inte göra nått! Ja önskar ja kunde ha klämt ut ungen typ igår. Nu har ryggen börjat paja med o de lilla trevliga av mig som fanns kvar e totalt borta. Jag vill bara att de ska va över nu. Ja vill ha tillbaka min hy och mina ögonfransar. Saknar mig själv!
Önskar jag kunde hjälpa på något sätt. Men nu är det nog tyvärr bara att stå ut tills det händer något. Även om det inte är de roligaste precis. Ut kommer hon förr eller senare så försök vila och tänka så jävla positivt som det bara går. Jag försöker skicka över lite omtanke och positiv energi så länge :)
Oj vad jag skulle bli förvånad om det kommer ut en hund! Vad ska ni döpa den till då? Närå hon har bara ärvt lite Emma gener är nog inte sista gången hon kommer reta gallfebern på dig :-)
