Idag åker familjen och mormorn till Eskilstuna, där ska vi bl.a. Hälsa på hos Wilmas morfar. Mostern från Örebro kommer oxå att åka till E-Tuna för att hälsa på Wilma.
Just nu sitter vi i väntrummet på vårdcentralen då Emma ska få sina öron inspekterade igen.

Idag var vi på Wilmas 3:e besök hos BVC, hon hade växt 1cm sedan förra torsdagen och gått upp till 4710g.

Wilma har däremot inte mått så bra dom senaste dagarna då hon drabbades av förstoppning, tur vår BVC tant Maria gav några bra tipps och lillskiten sket som aldrig förr.
Emma mår inte så bra hon heller, även om hennes öroninflammation i högra örat blir bättre så har hon börjat få känning i sitt vänstra. Stackarn är sjuk i huvet, hoppas hon får penicillin så hon blir frisk.

Lilla Wilma börjar bli stor. Tycker att hon växer alldeles för fort. Imorrn är de besök hos bvc igen då får vi se hur mycket hon växt och gått upp. Vissa kläder i stl 62 e nästan för små redan.

Vår söta bäbis <3

Just nu har vi mormor på besök. Hon kom hit igår och ska stanna här tills på fredag. Skönt att få lite avlastning ett tag, ja kanske tillome hinner fixa mitt hår :O Idag blire nog en tur till Söderköping för att ta en promenad vid Göta Kanal. Ev en glass på smultronstället med om det inte är för mycket folk där. Hoppas vädret håller i sig bara.

Premiärligget i vaggan gillades ej. Mycket skönare att ligga på pappas bröst :D

Idag har vi varit på ingelsta, Wilma krävde matpaus mitt inne på Ica men pappa var händig med nappflaskan å vi kunde shoppa vidare

Efter en shoppingtur på stan så är man riktigt trött :)

Dagens Wilma <3

Idag är det två veckor sedan mitt och Emmas liv förändrades för alltid. Sedan dess har det blandats både tårar och skratt och sömnbrist, men oavsett hur trött man än är så känns allt lätt när man ser ett enkelt leende på Wilmas läppar när hon sover.

Idag besöktes BVC igen, vägning och mätning blandades med varningar om alkohol och bristande kunskap om barnsäkerhet i bil. Skönt att man inte har en stor törst för sprit och barnsäkerhet är ju en del av mitt dagliga arbete så allt känns lugnt.

Hursomhelst så vägde knubbisen 4590g. och hade vuxit till sig med 2cm sedan födseln.

Wilmas favvo sovplats är på pappas håriga bröst :D

Wilma bestämmer vilken TV kanal vi ska se på, Discovery blev det självklara valet :)

Idag har Wilma tagit sitt första bad, det gillades inte! Däremot så gillade hon verkligen att mysa efteråt.

Igår besökte vi BVC igen, Wilma har inte varit så sugen på att sova utan det enda hon vill är att amma flera timmar i sträck. BVC tanten trodde wilma har problem med gasig mage å rekomenderade att köpa lite medicin, Minifom, det gav nästan omedelbar effekt så natten som var sov vi bättre än vi gjort på länge.

Wilma posar snyggt i mina gammla byxor från 1985. Converse virkade av fiskfarmor. En riktig liten pingla :)) Byxorna va tyvärr lite korta och i Conversen fick man vika in tårna. Men lika söt e man ändå!

Inte bara Wilma som är trött efter helgens alla besök ;)

Idag skulle det bli ännu en stressig dag, full av besökare. Fiskfarmor, farfar Robert och faster Caroline ville alla komma å säga hej. Mamma Emma och Wilma verkade förstå att det skulle bli jobbigt, något som verkligen syntes då detta var vad jag väcktes av imorse.

Tårta, kaffe, paket å en massa gulligull.
Skönt att alla förstog att jag å Emma är i ganska stort behov av lugn och ro och gästerna lämnade frivilligt efter 3 timmar. Nu har vi precis ätit middag, currykyckling för föräldrarna å kroppsvarm tuttmjölk till den lilla.

På det hela en trevlig dag å en trevlig födelsedag för Emma, hipp hipp hurra!!

Nu har det redan gått en vecka sedan hela livet förändrades för mig och Emma men största förändringen blev det nog för vår Wilma. Idag var hon klädd i denna fantastiska skogshuggardress av härlig flanell.

Idag var vi på vårt första besök på BVC, mycket trevlig personal så det kändes tryggt. Wilma hade gått upp i vikt så allt börjar kännas mycket tryggare.

Imorgon fyller Emma år, hon fyller väl 25 år även detta år. Fantastiskt hur kvinnor kan stanna på en viss ålder :)
Imorgon kommer även Wilmas farfar, gammelfarfar, faster Elin å Tant Helle.

Premiärtur med vagnen. Wilma gillade den, hon sov hela tiden. Ignorera tubsockor med foppatofflor. De åkte av i protest så fort jag såg dom ;)

Wilma gillar sin Peppe som hon fått från sin mormor.

Mycket presenter blir det. Men bäst är nog de små oväntade, som när granntanten Siw plingar på och ger Wilma en jätte fin rosa ros och en rosa bodyklänning. Vi har världens bästa granne. Våran lilla tant Siw :)

Äntligen är hon här! Wilma Decibelle Jensen. 9/8,kl 15:34 kom hon. 4430g och 54cm. En lång liten brud me jätte fötter :) Uppdaterar mer när tid finns.

Den eviga väntan och längtan har gått över till frustration. Känns inte änns verkligt längre. Är bara irriterad på allt, alla frågor o alla som säger åt mig att klämma. Jag kan ju inte göra nått! Ja önskar ja kunde ha klämt ut ungen typ igår. Nu har ryggen börjat paja med o de lilla trevliga av mig som fanns kvar e totalt borta. Jag vill bara att de ska va över nu. Ja vill ha tillbaka min hy och mina ögonfransar. Saknar mig själv!

Igår va vi ute o åt. Jätte mysigt va de o välbehövt. Jobbigt att sitta hemma varje dag och kolla på repriser och inte träffa någon annan än Daniel. Efter ett tag så klättrar man på väggarna. Men idag ångrar jag att ja gick ut, för fy helvete vad ont jag har. Kan sitta i nästan 5 min (dock ej utan att gnälla) innan ja nästan dör av smärta. Nu får ungen ta o komma ut för jag har inte lust att ligga i sängen hela dagarna o kolla på Days of our lives!

Jävligt uttråkad. Då e allt roligt :)

Nu får hon väl ta å komma ut nån gång? Redan två dagar försenad å inte verkar hon vilja titta fram heller. Önskar även det för Hormonmonstrets skull, för hennes gnällande blir värre å värre. Det är så man faktiskt börjar tro på att hon har det jobbigt.

Inte nog med att jag är gnällig och har gått över tiden, nu e man förkyld med! Huvudvärk, halsont, snuva och så himmla trött. Har läst att kroppen flyttar fram förlossningen tills man e frisk igen. Det hoppas ja verkligen inte. Tänker inte må såhär i en vecka till. Har lite underhållning iallafall när Daniel springer runt o leker massflugmördare.

Nu har vi äntligen passerat 100% enligt babyapparna, det blir mer å mer nervöst för var minut som går. Det enda säkra just nu är att det är denna månad jag blir en Pappa, känns helt sjukt. Ibland undrar man om man verkligen är redo för det här och hur kommer man reagera när förlossningen verkligen börjar? Själva pappa-biten tror jag man kommer in i ganska fort men man kommer nog aldrig riktigt förstå hur stort det verkligen är. Kommer hon inatt?