Nu har vi äntligen passerat 100% enligt babyapparna, det blir mer å mer nervöst för var minut som går. Det enda säkra just nu är att det är denna månad jag blir en Pappa, känns helt sjukt. Ibland undrar man om man verkligen är redo för det här och hur kommer man reagera när förlossningen verkligen börjar? Själva pappa-biten tror jag man kommer in i ganska fort men man kommer nog aldrig riktigt förstå hur stort det verkligen är. Kommer hon inatt?