Ibland undrar jag om man ska sluta bry sig. Det är en liten procent som faktiskt bryr sig tillbaka. Den andra procenten bryr sig av ren nyfikenhet, alltså ren egoism eller så bryr de sig inte alls.
Så varför ska man vara "the bigger person"? Medmännskligheten i mig säger att så ska man va.
Men vem orkar bry sig när man ändå trycks undan.

Det känns som att så fort man fick barn så blev man bortglömd. Man blev inte lika viktig längre.
Jag är inte längre ett jag utan ett vi och ett oss. Men fortfarande samma människa. Frågar du hur mår du så svarar jag vi mår bra.
Vi har heller inte alls lika mycket frihet som förr, snarare ingen alls.

Nu skriver ja inte om nån speciell eller så utan ren fakta om hur jag faktiskt upplever vårt "nya liv". Kan ju säga att det iallafall är dags att rensa lite.